Kärleksakt utan blygsel i gungande taxi

Berit Öhlund, Piteå, har fått berättat för sig taximinnen, vilka hon nedtecknat och som publiceras i några avsnitt. Ett tidigare avsnitt var infört den 31 juli.
En fyrtiofemårig, på grund av kronisk alkoholrelaterad sjukdom, förtidspensionerad, inflyttad Skellefteåbo, beställde en gång i månaden taxi för att få lite mänsklig samvaro. Alltid prydligt klädd mötte han upp, styrkt inför långfärden, men inte berusad. För taxi var han ett guldägg och oavsett vem som körde blev han alltid vänligt bemött och småpratad med. Politik och religion, sjukvård och människor han kände, allt föll på plats mellan huttarna.
Kosan styrdes alltid till den plats han som barn hade vandrat. I Skellefteå bodde hans föräldrar kvar i lägenheten där de fostrat sonen. Taxichauffören körde dit, körde sakta förbi den väl kända adressen medan mannen kikade upp och hans ögon tårades. Trodde han dem vara hemma duckade han, gömde huvudet mellan knäna, ville inte bli sedd av mor och far. Kanske hade han besöksförbud, kanske skämdes han bara? Om barndomshemmet låg mörkt, bad kunden att få bli körd ut till stugan vid havet. Samma procedur upprepades där, mannen ville minnas lyckligare tider, se men inte ge sig tillkänna. Det var egentligen väldigt sorgligt.

Läs mer
Källa Piteå tidningen